Min älskade katt Amos lämnade jordelivet 31 maj, för att ansluta sig till sin bror som gick bort i augusti i fjol.
jag kan inte fatta hur mycket jag saknar och sörjer mina båda älsklingar. De var ju liksom "mina barn"...
Allt känns tom, trist, tråkigt och meningslös.
Ingen som möter mig i dörren när jag kommer hem, ingen som sover i min säng, ingen som puttar på mig med sin tass när klockan ringer (som jag inte hör). Ingen som sitter vid min sida i soffan och kolla på tv med mig. Ingen att skynda hem till, ingen som väntar på mig och behöver mig. Mitt hem känns tom och utan själ.