Närmare sanningen?

Egentligen är det väl inte honom jag saknar
och kanske inte heller tösabiten utan kanske
behovet av att vara behövd av någon som VÄLJER
mig och nu är jag bortvald i båda dessa och
det är nog DET som gör ont!

Eller...?!

Äsch, jag vet inte riktigt - känner mig inte ledsen
bara TRÖTT så outsägligt trööööött.