Natten känns lång

Jag kan inte sova. Är orolig och har ont i magen. Livet är inte kul, men döden känns inte som ett mer lockande alternativ - lite väl osäkert kort att satsa på... Ligger med täcket över huvudet, sidofönstret är öppet så det kommer in frisk luft. En och annan bil passerar på gatan utanför och ljudet är lugnande på ett oförklarligt sätt. Jag ligger inte i min egen säng. Har börjat tillbringa fler och fler helger hos min lillasyster och hennes dotter. Sover nästan alltid bra där. Men alltså inte denna natt. Riktigt sjukt ont i magen! Men på något sätt ändå inte som Något som går att fixa, med värme eller tablett. Ligger och funderar på varför jag är som Jag är och varför jag inte har lättare för att leva och ta för mig utan denna ständiga oro och ångest. Som jag slösar med mitt liv! Tror att jag ska ta och slänga det mesta i mitt hem. Vad ska jag med allt till? Tänk om sömntabletten kunde leva upp till sitt namn?! Jag tror att jag ska be om att det ska stå på min gravsten: hon som väntade på livet tills det var för sent.