HJÄLP!

Jag tror att jag behöver hjälp. Allt är så rörigt och jobbigt och ändå har det liksom inte hänt något (ha ha ha) Allt är i hjärna på mig förmodligen.

Hemmet förfaller fullständigt - precis som jag.
Behöver hjälp NU, inte om några månader eller kankse om något år (behöver förmodligen hjälp även då - fast först måste man orka dit).

Ska snart börja på säsongsvikariatet.
Är förnuvarande inskriven i aktivitetsgarantin, men hur gör man nu då?
Har inte variti den här situationen tidigare. Det har alltid löst sig innan jag blivit av med a-kassan och då har det inte varit några konstigheter. Men nu? Hur gör jag nu? De vill att man redovisar en gång i månaden och det måste man göra personligen på af (ibland går det fort men för det mesta måste man vänta på att någon handläggare blir klar) Ska man då gå från jobbet mitt på dagen? Af har ju inte öppet förrän 10 och de stänger innan man slutar. Sen tar det en halvtimme i vardera riktning om jag har flyt och sen tiden på af.... Lunchen som är en halvtimme räcker ju inte. Om man skriver ut sig ur aktivitetsgarantin - kommer man in igen då när vikariatet tar slut - för det är för kort för att skapa ny akasseberättigande. För man samma ersättning eller blir den lägre för att man då inte får beräkna på något tidigare arbete? Så måste jag väl skicka arbetsgivarintyg både till a-kassa och f-kassa..... Suck och detta är bara några gruskorn i högen som tynger mig.

Har ingen att luta mig mot! Rent ekonomiskt alltså.
Annars har jag ett fåtal vänner som försöker göra vad de kan för mig (särskilt en). Guld värd! Men de kan inte leva mitt liv åt mig och det är det jag skulle behöva hjälp med ett tag - så känns det i alla fall. Låt mig hoppa av ett tag och komma tillbaka när allt är stabiliserat och lite mer i ordning...

Har så fruktansvärt ont också så jag har lite svårt att förstå hur jag ska klara av arbetet lika bra som tidigare, särskilt nu när de tänker sätta mig på en tjänst som jag inte känner är till min fördel. Den andra som jag tidigare hade var/är mer fysiskt krävande men den hanterade jag med bravur och fick tom glänsa lite (ha ha ha). Kände mig värdefull och uppskattad. Men det var liniment, värktabletter och sängen direkt efter arbetsdagen slut - de flesta dagar.

Har varit "duktiga flickan" alltför länge och det finns de i min omgivning som vägrar acceptera att jag inte orkar med den rollen längre utan kräver att jag fortsätter prestera.

Någon tycker att jag förändrat mig så och att jag borde bli som jag var då - men "då" var egentligen inte jag (det tror jag inte) utan det är nu som jag är jag och jag ORKAR inte. Kanske är det depressionen som talar???

Dessutom är det ju inget fel på mig - så varför bollas jag fortfarande runt?
Mer än att jag är för fet för mitt (och uppenbarligen för andras) bästa.

Tänk om jag "bara" är hypokondriker? Borde kanske sökt till scenskolan trots allt - jag har nog skådespelartalanger!! :)

Sådär jag nu har jag nog skrivit av mig för den här gången och som Tom Hanks sa i någon film. "Man fortsätter att andas - vem vet vad morgondagen har med sig" (eller något ditåt)

Oöverstigliga problem och farligt väsen

Dagens gnällspik = jag

Containern är på plats, men tror ni att jag fått på mig kläder och gått ner och slängt den? Känns som ett oöverstigligt problem.

Dessutom har jag ont i öronen av allt stormande.

Skulle träffat en kompis idag, men hon blev magsjuk. Så då värmde jag kuddarna och gick och la mig igen.........

Nybliven mamma

Inatt har jag fött tvillingar, jag födde hemma på toaletten. De var verkigen små men ändå gjorde det så fruktansvärt ont. Den första fångade jag upp medan den andra hamnade i toalettstolen. Fick kvickt upp honom. Två pojkar! Satt ihop med varandra med navelsträng. Ingen navelsträng till moderkaka bara mellan dem (?). blåaktiga och livlösa båda. Försökte daska liv i dem men fick skynda mig ut där några vänner fick ta hand om dem och de fick liv i dem. Själv åkte jag iväg med min pappa till en blomsterhandel i Ystad - hade så fruktansvärt ont i undre regionerna och insåg plötsligt att någon moderkaka inte kommit ut. Vaknade helt svettig och med kraftig underlivsvärk.

Pest och pina

Hatar vissa dagar när jag plötsligt överfalls av känslan av att inte vilja leva mer. (Drama-queen????) Jag VET ju att det går över, ibland bara efter någon timme och ibland på några dagar - men det ÄR verkligen jobbigt!

Det blir säkert bättre snart, eller, det är faktiskt redan bättre...

Glömt

Nu har det gått nästan en hel vecka då jag helt glömt att jag har blogg och att det finns andra som jag brukar läsa....

Fredag!

den 13:e........... :)

Så fel det kan bli

I ett skyltfönster nere i stan står det så här:

LAST
CALL
SLUT
REA

OBS! Inget mellanrum mellan de två första och de två sista orden och inget bindestreck mellan de två sista orden som egentligen är ETT ord.

Det kan liksom bli VÄLDIGT fel om man läser de tre första orden på engelska och inte bara de två som jag tror det var tänkt...

Ska han på semester?

Rubrik på platsannons:
Vikarie till man i Malmö

Ett Augusti-"måste"

Ikväll blir det kräftor hos lillasyster.

Dröm vs verklighet

Har för mycket tid att tänka på.

Vad är det EGENTLIGEN som är dröm, mardröm och verklighet. (Jodå jag vet skillnaden och nä, jag har inte blivit HELT galen... inte än)

När jag sover träffar jag nya roliga människor, eller kändisar som senaste drömmen då jag träffade nygifta George Clooney och Jennifer Lopez (ja, gifta med varandra). Jag reser, är på nya platser, ser saker jag aldrig kunnat föreställa mig, är med och löser mord. Det är dramatisk, spänning och hemskheter blandat med ryslighet och knäpphet.

När jag är vaken har jag ont, är arbetslös, deprimerad, allt går i samma lunk, gå upp, tvätta mig, mata katterna, ev äta något själv, dricka något, söka jobb, kolla mail, kolla annat i datorn, vila, gå på toa, tillbaka till datorn, tillbaka till sängen, läsa, kolla datorn, mata katterna, kolla datorn, vila, kolla dator, sova - ny dag = börja om att läsa på detta stycke.

Så man kan väl säga att verkligenheten är mardröm - även om det finns miljontals människor som skulle tackat Gud om de fick byta med mig.... Borde kanske tänka på det oftare.

Men sängen och sömnen känns överdrivet lockande numera

Bara några funderingar alltså, inte SÅ illa som det kanske låter!

Don't worry, be happy..........

Mjölksyra

Eftersom det inte hittas något fel på mig och jag ändå inte mår bra och har väldigt ont så har jag kommit på en sak! Jag har nog konstant produktion av mjölksyra i alla kroppens muskler!!! Undrar om det gjorts någon forskning på det om människor som spänner sig jämt och är överviktiga kan utveckla kronisk värk pga all mjölksyra. Nåja, inget fel på min fantasi i alla fall.

Har varit hos storasyter idag, gratulerat svågern och tittat på deras familjeutökning = en liten hundvalp! Helt bedårande söt är hon!!!!

Nu sitter jag här vid min dator, med kramp i en nackmuskel och benens kompressionsbandage befinner sig runt anklarna och inte som sig bör från knä och neråt. Den ena katten ligger på soffan på min kofta och den andra ligger på golvet i/på mina jeans som jag kastade av mig (på golvet) när jag kom hem.

Störtregn som sätter igång billarm och därpå åska med blixtrar och dunder. Önskar att jag kunde gå ut och ställa mig på gården i detta ösregn, men det går ju inte då blir bandagen blöta..... fniss

Kanske ska jag stänga datorn nu och lägga mig att läsa istället....?

Vad är detta?

Två kvällar i rad har sovrummet invaderats av små, små insketer med vingar. De ser precis ut som myggor med är bara 2 mm i storlek. Men vad är de??? Knott?? Eller vi har kanske inte sådana i Skåne? Först kvällen var det säkert runt 100 st mest runt sängen och på väggarna. Det blev till att ta fram Radar och spraya, sen blev det till att sopa lik. Visserligen har jag fönstret öppet men hur har SÅ många kunnat ta sig in utan att jag märkt det? Jag HOPPAS att de kommer utifrån så att de inte har något bo i mitt hem.... :S

OHYRA - oavsett vad de är!