HJÄLP!

Jag tror att jag behöver hjälp. Allt är så rörigt och jobbigt och ändå har det liksom inte hänt något (ha ha ha) Allt är i hjärna på mig förmodligen.

Hemmet förfaller fullständigt - precis som jag.
Behöver hjälp NU, inte om några månader eller kankse om något år (behöver förmodligen hjälp även då - fast först måste man orka dit).

Ska snart börja på säsongsvikariatet.
Är förnuvarande inskriven i aktivitetsgarantin, men hur gör man nu då?
Har inte variti den här situationen tidigare. Det har alltid löst sig innan jag blivit av med a-kassan och då har det inte varit några konstigheter. Men nu? Hur gör jag nu? De vill att man redovisar en gång i månaden och det måste man göra personligen på af (ibland går det fort men för det mesta måste man vänta på att någon handläggare blir klar) Ska man då gå från jobbet mitt på dagen? Af har ju inte öppet förrän 10 och de stänger innan man slutar. Sen tar det en halvtimme i vardera riktning om jag har flyt och sen tiden på af.... Lunchen som är en halvtimme räcker ju inte. Om man skriver ut sig ur aktivitetsgarantin - kommer man in igen då när vikariatet tar slut - för det är för kort för att skapa ny akasseberättigande. För man samma ersättning eller blir den lägre för att man då inte får beräkna på något tidigare arbete? Så måste jag väl skicka arbetsgivarintyg både till a-kassa och f-kassa..... Suck och detta är bara några gruskorn i högen som tynger mig.

Har ingen att luta mig mot! Rent ekonomiskt alltså.
Annars har jag ett fåtal vänner som försöker göra vad de kan för mig (särskilt en). Guld värd! Men de kan inte leva mitt liv åt mig och det är det jag skulle behöva hjälp med ett tag - så känns det i alla fall. Låt mig hoppa av ett tag och komma tillbaka när allt är stabiliserat och lite mer i ordning...

Har så fruktansvärt ont också så jag har lite svårt att förstå hur jag ska klara av arbetet lika bra som tidigare, särskilt nu när de tänker sätta mig på en tjänst som jag inte känner är till min fördel. Den andra som jag tidigare hade var/är mer fysiskt krävande men den hanterade jag med bravur och fick tom glänsa lite (ha ha ha). Kände mig värdefull och uppskattad. Men det var liniment, värktabletter och sängen direkt efter arbetsdagen slut - de flesta dagar.

Har varit "duktiga flickan" alltför länge och det finns de i min omgivning som vägrar acceptera att jag inte orkar med den rollen längre utan kräver att jag fortsätter prestera.

Någon tycker att jag förändrat mig så och att jag borde bli som jag var då - men "då" var egentligen inte jag (det tror jag inte) utan det är nu som jag är jag och jag ORKAR inte. Kanske är det depressionen som talar???

Dessutom är det ju inget fel på mig - så varför bollas jag fortfarande runt?
Mer än att jag är för fet för mitt (och uppenbarligen för andras) bästa.

Tänk om jag "bara" är hypokondriker? Borde kanske sökt till scenskolan trots allt - jag har nog skådespelartalanger!! :)

Sådär jag nu har jag nog skrivit av mig för den här gången och som Tom Hanks sa i någon film. "Man fortsätter att andas - vem vet vad morgondagen har med sig" (eller något ditåt)