Jul?

Trött men kan inte sova

Lite långt bort

Två missade samtal från dolt nr på min mobil härromdagen, samt ett intalat meddelande: "Ja, Hej, det var från gynmottagningen på Gävle sjukhus. Hör av dig imorgon om du vill att vi ska hjälpa dig."
Jaha?!
Tycker att Gävle ligger lite väl långt från Skåne, men vem vet vad de kunde vilja mig? De hade inte sagt vad de hette o inte heller vilket nummer jag förväntades ringa. Nåja jag är inte dummare än att jag förstår att det inte var till mig men jag kände mig ändå tvungen att ringa dem så den personnsom ev var i behov av hjälp skulle få veta att möjligheten fanns.
Så jag ringer växeln o ber dem koppla mig. Jag hinner inte mer än säg mitt namn och att de ringt mig förrän de ber om mitt personnummer, så jag rabblar det o fortsätter sen att försöka berätta vad jag vill ha sagt. Hon avbryter mig med att "Du är ny här" jag får upp att du bor i Skåne. Ja, svarar jag det stämmer och försöker på nytt säga vad som hänt. När hon säger " har du nyligen varit på besök i Gävle?" Nej, inte vad jag vet (det sista säger jag inte, det bara tänker jag). Slutligen så får jag fram att det är någon annan som inte fått sitt samtal o att de kanske ska kolla upp vem de egentligen skulle ringt. Ja men då var det en felringning säger hon då. Okej (NÄHÄ det menar du inte) hej hej

Höga berg och djupa dalar

Fast jag måste säga att denna dalen känns väldigt djup och att nå bergets topp....

Orimlig önskan?

Varför tycker alla att "mitt sätt" är fel?
Jag önskar att jag var som andra o inte så himla känslomässigt störd!!
Förtvivlad!

Kan inte sova.....
Är som ett skal, innanför är det tomt, det finns inget där för de som tar hål på ytan.
Personen därinne är så liten att hon bara är en skugga i tomrummet.

De som sa att jag inte hade något djup
De som sa att jag saknade intigritet
De som sa att jag fladdrade för vinden

Fyll mitt inre med liv
Fyll mig med glädje
Fyll mig med mening

Ge mig något att leva för
Ge mig något att kämpa för
Låt mig få vara någon

Ta dig genom skalet
Förstå att det är tomt för det väntat på dig
Omfamna skuggbilden och låt mig vara i din famn
Fyll mig med ditt liv så jag får lust att leva igen

Ledsen

Det finns ingen plats där jag hör hemma.
Ingenstans där jag kan andas.
Ingen famn där jag är trygg.

Passande ord

Kräksur är också ett bra ord - nej jag är inte kräksjuk

Slog nyss i samma tå igen, denna gång i en stege! Tror att den nageln kommer förbli blå. Redan tappat den tre gånger och det lär bli fler.

Underbart att det är helg!
Vaknade mkt tidigt imorse och tänkte: Så skönt att det är lördag, jösses så trött jag blev när jag insåg att det faktiskt bara var fredag :S

Men VARFÖR väsnas mina grannar?!
Ska de inte ge sig av ut snart? (fniss)

Ett av mina syskon har fått barnbarn :)

Väldigt sammanhängande och jag är övertygad om att ni kan följa min tankegång..... ;)

Lånat citat

"Att leva är farligt - man kan dö - men ingen vet om det är farligt att dö."
källa: Stig Arbman

Men vaddå "man kan dö" - snarare att man kommer att dö
Annars var det rätt kul...

Pumpa?

Jag är en surpuppa och en bärfis!
(roligare om jag skrivit surpumpa?)

"I'm soooo Haaaappy" citat Droopy

Blandade känslor

Förlängt en månad.

Jag behöver pengarna.

Arbetsuppgifterna något enformiga men ok en begränsad tid.

Men alldeles för många elaka människor och såna som BARA pratar skit och OM de någon gång skulle ha något snällt att säga tiger de hellre än uttalar något som eventuellt skulle glädja en annan människa. Dessutom fattar jag inte att de har intresse och energi att engagera sig i allas förehavanden.

Hoppas jag snart hittar något annat.

Nu beter de sig dessutom som om jag ska vara evigt tacksam för att jag fått förlängt. Det är ju inte alls så att utan någon på den platsen hade de som jobbar där gått på knäna, för INGEN av dem vet hur man lägger in en extra växel...

så optimistiskt

Att jag skulle orka en vecka till? HA HA HA
Vilken optimist jag är ibland, 1½ dag sen var all energi slut
och tårarna har sprutat nästan hela kvällen.

Har skickat in en ansökan på ett nytt jobb :)
Kanske inte drömjobbet men dags att sätta fart och få liv
i arbetssökandet även om jag får förlängt ett tag till där jag är.
Just nu står jag inte ut (någonstans).

Efter den 21 december går vi mot ljusare tider igen.....

Sömn

Tänk vad sömn kan göra mycket!
"Slösat" hela helgen på att bara sova, vila, sova.
Men var piggare än på mycket länge på jobb idag.
Skitmycket att göra och en väldig röra. Svårt att
hinna ikapp när jag inte får jobba mer än mina åtta
timmar. Och jobben formligen väller in samtidigt som
bossen kommer med nya arbetsuppgifter.

Har fått besked om att jag kommer att få förlängt
och chefen sa idag att han hoppades få "mig" beviljad året ut.
Anställningsstopp på företaget (men som sagt, det var det
när jag började med ju - ingen nyhet precis)

Förresten så är det bara två månader till julafton!
Gillar inte julen precis, men det är roligt att stressa
andra genom att säga så ;)

VAL

Jag har ett val jag måste göra, göra det mycket snart.
Väljer jag inte har jag ändå gjort ett val och det är
ett som inte är populärt.

Största delen av helgen har gått åt till att sova i omgångar
har varit mer eller mindre "medvetslös" när jag tagit mig ur
sängen för att antigen gå på toa eller till köket för att dricka.

Nu kan jag nog klara en vecka till.

Vilken skitdag!

Vilken förbannad katastrofal jädrans skitdag!!!!!!

:( :( :( :( :( :( :(

Jag behöver HELG!

Jäg behöver sova, sova en hel helg!

Surt sa räven!

Hade en förhoppning när jag var ung, och det var att jag aldrig skulle bli en sur och bitter kärring. Men det är precis det jag blivit!!! :(

Färgglad (?) : Jag ser rött när jag ser hur de håller på, och blir samtidigt alldeles svart i ögonen (Tror de verkligen inte att någon inte fattar eller märker?!)
Tacksam för bloggen så jag kan spy min gulgröna galla någonstans.

De har shar arbetsplats sidan om varandra men vi sitter i ett landskap. Så reser de sig båda samtidigt och går in i vars ett tyst rum och sen pratar de i telefon med varandra, avslutar samtidigt, går ut, ler mot varandra och sätter sig ner på sina platser igen.... Förmodligen är det jag som är barnsligast i det här sammanhanget som inte önskar dem lycka till med sin "smygförälskelse", för på något konstigt sätt är alltid allting mitt eget fel i alla andras ögon och själv är jag väl blind. Sur sa....

Jag har ont i munnen, riktigt ont i munnen. Läste om svamp och alla symtom (ska det vara ett p i det ordet?) stämmer. Det sticker, svider och bränner. Ont när jag äter och annars torr så jag knappt kan svälja eller prata om jag inte klunkar vatten med jämna mellanrum. Möjliga orsaker: felaktig kost - JA men om jag inte fått svamp i munnen de tidigare 47 åren (utom när jag ätit antibiotika) så varför just nu? Nästa orsak: Diabetes (jo jag är i stor riskzon där - men senaste sockerproven var ok) Tredje orsak: Cancer (skulle ju vara det förstås - där är jag inte lika snabb på att säga att eftersom jag inte fått det innan...) I vilket fall som helst så tänkte jag att jag går till apoteket och köper den där Myot... nåt som man skulle skölja munnen med. Så är det receptbelagt!!! Ja, säger de där, det är för att om man misstänker att man har svamp i munnen så är det VIKTIGT att gå till doktor för det akn finnas så många bakomliggande sjukdomar. Men JÖSSES!! Jag har verkligen inte TID att gå till doktorn NU! Försökte kolla igår vilka VC som har kvällsöppet men telefonkön till upplysningen var så lång och när jag inte kommit någon vart i systemet efter 15 min så gav jag upp.

Jag är spydig, arrogant och ilsken.

Vad hände?

Har jag varit medvetslös de senast 17 åren??!!!

Jag har ALDRIG tidigare haft någon större nojja när det gäller min ålder.
Har alltid varit som jag varit, men nu plötsligt har jag världens panik!!!
Livet är skit och jag fattar INGENTING!!

47 år!!! Vad HÄNDE!!! Tror ju fortfarande att jag är någonstans mellan 25-30!!!
Helt ärligt! Plötsligt en dag vaknade jag och såg siffran 47, 47, FYRTIOSJUUUUU!!!

Röster inifrån, utifrån och från alla håll:
Det är du för gammal för,
men hallå - så kan du inte göra, tänk på hur gammal du är,
Han är för ung för dig,
Han kunde varit din son,
Han är yngre än ditt äldsta syskonbarn,
Tänk på hur gammal DU är och du inte ens en attraktivt kropp att locka med
Varför skulle någon av dem vilja ha dig du är ju FYRTIOSJU,
utbilda dig - ha ha ha, är inte det lite väl sent påkommet

Jag har tappat åldersperspektivet helt!
Hur lätt är det då att vända blickarna till rätt åldersgrupp?!
Jag ser ett par vackra ögon, eller ett vackert leende, eller någon som bara har "det" utan att jag kan sätta ord på det.

Vill inte vara den där kärringen som alla skrattar åt bakom ryggen, hon som tror hon är så ung och charmig. Som de unga killarna flörtar med för att sen göra ett skämt av.

Varför har jag en underutvecklad del av hjärnan och en som är så skarp att den fattar att den andra delen är defekt. Om jag nu är ett skämt till människa så borde jag inte ha fått förstånd till att förstå det. Hellre varit en lyckligt ovetande person....

För den delen har jag inte förmågan att älska någon, jag är bara kär i kärleken och applicerar den känslan på någon passande man :(
Jag tror verkligen inte att jag VET hur det är att älska en man som älskar mig tillbaka - hur sorgligt är nu det när jag är 47!!!!

Mitt liv är som den där mannen som skulle sy en kostym, men det bidde ingen kostym, det bidde en kavaj. Och när mannen kom och skulle hämta kavajen säger skräddaren att det bidde ingen kavaj, det bidde en väst. Och det bidde inte det utan något annat och till slut så bidde det ingenting.
Dit har jag nått - Jag bidde ingenting. (Jo, 47 år)

Min hjärna lurar mig och säger att jag är yngre, personbeviset säger 47, kroppen säger gravt rörelsehindrad pga fetma och svår värk förmodligen mår inte ens en 90-åring så (jag hör: men banta då istället för att gnälla så mycket)

Oförnuftet i mig talar: tugga, tugga, tugga till din grav!

Förnuftet säger: Det lättar snart, nu har du fått skriva av dig lite och låtit tårarna flöda, du kommer sova gott och imorgon blir det ljust igen.
FörT

Dagens citat

"Den som inte griper sin chans kommer att grubbla över den hela livet."
Källa: okänd

Inte HELA livet hoppas jag... :S

Ond tand

Haft ont i en tand en längre tid. En tand som ser hel ut på alla sätt och vis.
Jag har tappat plomber och bitit av kanter på andra tänder i munnen som inte åtgärdats. Inte haft några större problem med dem. Förutom en kindtand som envisas med att fastna i kinden. Men inget som gör direkt ont.

Så har vi då den här onda tanden eller vad det nu kan vara?! För det kommer och går vilket inte är speciellt normalt om det skulle vara hål i den. Känns som om jag tidvis hade en böld under tandrötterna :S Och det är alltid värst på kvällarn och när jag lagt mig. Gör ont att ligga med den sidan i kudden.

Igår var jag ute med jobbet. En kollega skulle sluta.
När jag kom hem därifrån och gått och lagt mig satte det igång igen och denna gången värre än de andra. Det ville inte ge med sig, trots tabletter i olika omgångar under natten, värmepåse, gurgling, intensiv tandborstning (vilket på sätt och vis hjälpte men bara precis när jag bortade) Tog bedövningssalva och tryckte med kompress i tandköttet runt tanden. Det blev snarare sämre än bättre. Försökte på alla möjliga och omöjliga sätt. Satt jag upp värkte det inte lika mkt.

När klockan var kvart över fyra på natten/morgonen kände jag att jag började domna bort. Sista tanken - ska upp om en timme.....

Klockan ringde och jag gick upp och tittade mig i spegeln - vem är det?
Ingen som jag kände igen i alla fall ;)

På jobb klockan sju - jobbade till lite efter fem. Och tanden höll sig lugn fram till tre när den började igen och när jag kom hem så blev det kombinationen 1 iprhen och 1 alvedon (rekommendation från tandläkaren - citodon hjälper inte men den kombinationen brukar till min förvåning funka!)

Trött så att ögonen håller på att hoppa ur sina hålor men rädd för att lägga mig och få så där jätteont igen.... :(

OJ vad livet är SKOJ!

Orolig

Blir orolig när jag inte minns om jag sagt vissa saker eller om jag bara tänkte.
Jag BLIR inte full på en öl och ett glas vin...

Närmare sanningen?

Egentligen är det väl inte honom jag saknar
och kanske inte heller tösabiten utan kanske
behovet av att vara behövd av någon som VÄLJER
mig och nu är jag bortvald i båda dessa och
det är nog DET som gör ont!

Eller...?!

Äsch, jag vet inte riktigt - känner mig inte ledsen
bara TRÖTT så outsägligt trööööött.

Inget förändras

Känner mig tom - har inget mer att ge, inte till någon o allra minst till mig själv

Träffade X förra helgen (han har förresten skilt sig) vi (eller var det bara jag) hade väldigt roligt och jag hade nästan glömt bort hur charmerande och rolig han kan vara...... och hur skön hans famn och kropp är... och hur TYST det är från honom nu när han vann än en gång....

Sen allt annat som far över mig - människor som hatar mig för att jag försöker vara en lyssnande vuxen vän åt deras tonårstjej :(

Idag har jag jävligt ont, det känns som om blodådrorna ska sprängas i min kropp. Fått kramp i muskler som jag vanligtvis inte brukar få kramp i. Hjärtat bankar hårt, hårt och det känns som en sten ligger för öppningen in dit. En dag som slutade med ont i själen - jag som kämpat SÅ hårt inför mig själv och sagt till mig själv att de inte ska få påverka mitt nyvunna lugn.

Fasar för att vikariatet ska ta slut - och VAD händer då om jag inte fått ordning på saker tills dess....... vill inte tänka mer på det nu.

Gråter, gråter, gråter och sen brukar det bli lite lugnare. Arbetsdag imorgon!

Tvättdag

Om jag ska ha några rena kläder att ta på mig får jag faktiskt ta mig ner i tvättstugan och tvätta inte bara gå och lägga mig igen...

Måste

Leta upp alla papper till mammas deklaration, eftersom hon (vi) sålt bostadsrätten så är det inte bara att checka igenom och ringa in. Fler blanketter krävs och jag har inte gjort det tidigare, hoppas att jag har alla uppgifter och att det blir rätt.

Är SÅÅÅÅ trött och det har jag varit HELA påsken. Dessutom känns det som om ALLA plötsligt vill mig något och har krav på att jag ska hinna med.

I torsdags var jag hos Kimmie, hon grillade till oss. Som vanligt alldeles för mycket mat och underbart gott! Sen var jag otrevlig nog att nästan somna i hennes soffa....

Fredagen lämnade jag inte ens hemmet utan sov, sov, sov och INGET blev gjort.

Lördag ringer bror och vill att jag ska komma och käka påskfrukost - trött men inte så långt att förflytta mig så det orkade jag med och gott var det och det blev en del skratt.
På kvällen var jag hos lillasyster och systerdottern som tjatat redan på fredagen att jag skulle komma för det var SÅÅÅÅ längesedan.

Idag skulle jag tvätta, men jag gick bara ner och flyttade fram tiden till nästa vecka. Så nu får jag väl handtvätta något i veckan :S

Sen har jag lovat att hälsa på mamma idag alt imorgon, och innan dess måste deklarationen vara klar... Behöver handla med så jag har något att äta på jobb nästa vecka.

Utöver det här som kanske egentligen inte ÄR så mycket så är dör två ihärdiga män som vill att jag ska träffa dem med. Den ene är en vän som vill ha "förmåner" och den andre är X. Känner inte för något alls - vill bara att de lämnar mig ifred.

Jag återvänder till sängen och ser om några timmars sömn gör någon skillnad eller om allt känns lika jobbigt då? Svårt att ta mig i kragen och plågas över dåligt samvete, särskilt angående min mamma som såå gärna vill att jag ska komma.

Pollenallergichock? Kliar i ögonen, har svårt att se ordentligt (trots nya glasögon) och det känns som jag skulle få näsblod vilken sekund som helst.

Färdigklagat!

JAG ÄR UNDERBART GLAD ÖVER MITT VIKARIAT!!!!

Plötsligt försvann timmarna

Om sju och en halv timme ska jag vara på intervju.
Jag har inte sett ut vad jag ska ha på mig, vilka papper jag
ska ta med eller överhuvudtaget inte förberett mig alls - Ooooops

Får ju ändå inte det så varför anstränga sig :(
Fel inställning och jag vet att jag kommer göra mitt bästa
imorgon ändå

Jag ÄR knäpp!

Ett problem uppstod i måndags som ledde till nedanstående:

Imorse (tisdag alltså) vaknar jag av ett sms, tittar på klockan och ser att den är inte mer än 06.50 :) Mobilen som ligger på laddning är inte i närheten av sängen så jag går sömndrucken upp och kollar vem det är. Min lilla sms-kompis dotter till en fd manlig kollega, skriver att hennes pappa tagit hennes telefon så hon hade inte kunnat svara på mitt senast sms.
En halvtimme senare ringer hennes far..... han undrar om han väckte mig? NÄ det gjorde din dotter.
HA HA HA HA HA jag tycker verkligen OM den familjen.

Som sagt jag ÄR knäpp!

Nähä

Det blev Nej, Nej, Nej, Nej på de fyra senaste intervjuerna :(

Jag har dessutom förträngt att jag har en blogg, befinner mig mestadels på facebook...

Det har inte hänt speciellt mycket.

Ha det gott!

Jag VILL....

..ha DET jobbet som jag var på intervju på idag!!!!

Jag vill, jag vill, JAG VIIIIIIILL!

Intervju del 2

De ringde idag och ville att jag skulle komma på en andra intervju (nästa vecka), jag som redan lagt det jobbet på hyllan. De sa att alla intervjuerna skulle vara klara denna vecka och jobbstart på måndag.

Många oklarheter så jag måste stämma av med min handledare eller någon annan där imorgon. Endast timanställing och förmodligen bara på 50% - iofs en start om jag nu får det

Saknad

Vissa dagar saknar jag sååå känslan av hud mot hud, att en för mig attraktiv man tar på mig...

Hjärnspöken?

Jag hatar när folk plötsligt uppför sig helt annorlunda än de brukar.
Så frågar jag om det hänt något, om jag gjort något som irriterat eller gjort ledsen/arg osv. Får till svar, nej det är bara du som har hjärnspöken.

Ok, kanske är det så, men när man under en lång tid pratat minst en gång i telefon om dagen och setts flera gånger i veckan (vi är båda arbetslösa) och plötsligt slutar hon ringa och svarar inte på sms och när jag ringer så är hon alltid på väg att göra något annat, så att samtalen blir korta...
Dessutom har nämnda person sagt att när hon blir irriterad eller stör sig på någon tycker hon att det är bättre att säga det än att gå runt och låtsas som inget hänt.
Jag HAR försökt fråga vad som hänt.... men får som sagt inget vettigt svar.

Kanske, kanske har det med en av våra fd kollegor att göra?!
En kille där som vi båda tycker är supersöt, både till sätt och utseende.
Hon "paxade" honom först (JA, jag VET att hela det här inlägget låter som om vi var 14 år gamla). Jag har fortsatt att hålla kontakt med honom via mail och "ansiktsboken" hon är också vän med honom där, men vad hon säger har de ingen kontakt mer än några kommentarer på varandras sidor. Nu tre månader efter vi har slutat på det där jobbet så lägger en annan fd kollega (tjej) till honom som sin vän.

Jag ringer för att berätta för henne (som det här inlägge handlar om) då säger hon (till min förvåning) Bli inte svartsjuk nu! Ehhhh?!
Skulle inte alls förvåna mig om Hon bett den här tjejen att lägga till honom på sin sida för att kolla min reaktion, för vi brukade ringa varandra och berätta "nyheter" så att säga. Det jag vill säga är att kanske är det HON som är svartsjuk på mig att jag "pratar" med honom när hon själv kanske inte finner det lämpligt eftersom hon själv är gift (men det utesluter väl inte att man kan vara vänner?)

Det som jag tyckte var mest förvånande ( om det nu inte är enl ovan) är varför man väntar så lång tid innan man lägger till någon som man vill hålla kontakten med...

Kanske inte en så bra vän som jag från början trodde?
Vill inte känna mig utnyttjad och lurad. Kanske är det hjärnspöken trots allt?

Jag har fortfarande sporadiska inlägg på mannen sida som jag var så HET på - alltså inte den mannen som jag har den bättre kontakten med.

(det här är bara en löjlig sak i sammanhanget)

Måste sluta att vara så j-vla naiv och godtrogen!

Tror att jag kan berätta allt jag säger och gör och tror att andra finner det lika kul som jag. På sistone har jag förstått att jag nog inte alls är så rolig som jag ibland tror. En doktor sa härromdagen till mig att jag inte behövde vara cynsik (Cynisk tänkte jag då, jag som trodde att jag sa en kul kommentar)

Skygglappar på

Känns lite så nu. Angående allt.

Kallt i lägenheten så att jag helst skulle ha jacka, halsduk, mössa och vantar på mig och gärna näsvärmare med. Bästa stället är under två täcke fullt påklädd (inte enligt ovan dock) och med tre värmekuddar.

Måste ta tag i det här med viktminskning, hälsan försämrades något oerhört under 2010, men skygglappar på här med :( Borde få min hjärna undersökt...

Enligt ett personlighetstest jag gjorde för några år sedan så finns inte min personlighetstyp - det är inte möjligt att vara som jag. Ääähhhh, nähä?

Min hjärna är smart - påståendet motsägs av min misskötta kropp.
På en arbetsplats är jag noggrann nästintill pedant - hemma fullständig kaos och katastrofröra.
Skygglappar på

Vad händer?

Var på superbra humör igår och idag har jag varit rätt glad och nöjd med!
Kanske går livet mot ljusare dagar?

Oresonligt arg - klimakteriet

Blir irriterad på allt och alla.

Det kan räcka med att någon ställer sig för nära när man ska gå på bussen.

Att någon pratar med mig för länge eller pratar överhuvudtaget.

Att barnen skriker på bussen, på föräldrarna som inte verkar fatta att ungen är för varm (händer HUR ofta som helst) - den ligger i vagnen under en fårskinnsfäll i tjock vinteroverall med vantar, halsduk och tjock fodrad mössa i en fullproppad buss som har värmen på som sprutar ut från alla håll så att det hade räckt att man hade bikini på sig.

På alla dessa försäljare som står i varuhusentréerna vilket gör att man drar sig för att gå in i den affären bara för att man ska behöva gå förbi dem och än en gång höra vilka fantastiska erbjudande de har och att jag inte fattar vad jag missar som inte stannar och lyssnar på dem.

På mail från bemanningsföretaq som i rubriken skriver "vi har hittar fem nya jobb som matchar din profil" vilket gör mig jätteglad för att jag sen måste inse att de har några märkliga metoder när de matchar. Nej - jag kan inte tala arabiska som var ett måste för det ena jobbet, inte heller talar jag turkiska eller urdo, finska kan jag endast några meningar på och det har jag inte ens nämnt i mitt cv (så hur de tycker att även detta jobb matchar??) sen säger jag stackars passagerare som får mig som pilot (utbildning och intresse saknas) om jag nu får det jobbet! Nej visst jag sökte det ju inte.....

Mina katter som är inne i en kräkperiod, hinner inte torka upp från den ena spyan tills jag hör att de placerat ut en ny. Vaknade härromnatten av att den ene katten lät som den skulle nysa (det ljudet har den precis innan den kräks) och då har den sitt ansikte två cm ovanför mitt - han for snabbt ner på golvet med min hjälpande hand....

Jag har ont precis överallt vilket gör mig ännu surare och argare. Vad är det för fel på mig?! Fattar att det skulle bli NÅGOT lättare om jag kom ner lite (mkt) i vikt, nejdå jag bara fortsätter tugga och beklaga mig! Grrrr

Tja det var väl 2% eller snarare promille av saker som gör mig sur/arg/irriterad och aggressiv.

Men annars är det bra!

OJDÅ

Klockan jag ser i datorns högra hörna stämmer visst inte med den här på bloggen var nu den tiden kommer ifrån?? He he he :P

Dålig självdisiplin!

Bestämde mig för att ikväll skulle jag vara i säng SENAST 01.00.
Jaha och vad är klockan nu då??? jooooo 01:12

Marsch i säng med mig!

Inga fler "jag ska bara"....

Natti natti

Vad är viktigast?

När man får frågan "vad är det första du lägger märke till hos en man"
Det beror ju på...
Ögon och/eller bringa brukar jag svara,
tittar också extra på de som är lite längre.

Men det är trots allt bara utseende.

Det absolut viktigaste är att han har humor!
och att han även har självdistans och kan skratta åt sig själv

Utdrivning?

Varför kan jag inte göra saker normalt och uppleva saker normalt?!
Varför är allt jag gör så fanatiskt?
Satsar fullt ut och det är inget annat som gäller, lyssnar gör jag men det är oftast inget som biter, jag kör mitt race även om jag vet att det går åt pipan.....

Tänk om jag kunde bli lika fanatisk när det gällde min kropp och vikt!!!
Fast iofs så blir jag ju det när jag väl hittar "tråden" men den har lyst med sin frånvaro alldeles för länge :(

Härromnatten hade jag en urmysig dröm om "honom" (ja, han som "gällt" de senaste månaderna). Berättade om drömmen för en vän som jobbade där samtidigt med mig och allt hon sa var att "jag behövde gå och få honom utdriven ur min hjärna och kropp"
Tja.... Men jag vet att det är på väg att gå över nu, har bara en sak till som jag vill göra innan jag släpper det projektet. Han fyller år snart... Ska jag eller ska jag inte?

Undrar om jag någonsin kommer att kunna uppföra mig och vara som "normalt" folk??

Louise, skicka gärna inläggen till mitt mail ;)

Hoppsan

God fortsättning på året!

Jag har varit väck på mer än ett sätt den senaste tiden!
Börjar så smått återvända. :)

Inget nytt jobb i sikte. :(
Känns som att jag är förbrukad på marknaden, så att säga.

Min nya dator har gått sönder så jag sitter här med min gamla och mycket tröga troskämpe till dator. Glad att jag har den i alla fall så att jag kan kolla mail, nyheter, jobbannonser och betala räkningar. Vem klarar sig utan dator?

Förutom att jag inte skrivit i min egen blogg så har jag inte läst på nästan lika länge i era bloggar, FÖRLÅT, FÖRLÅT!

Önskar alla att 2011 ska bli ett bra och positivt år på alla sätt!