lördag 29 oktober 2011

Blandade känslor

Förlängt en månad.

Jag behöver pengarna.

Arbetsuppgifterna något enformiga men ok en begränsad tid.

Men alldeles för många elaka människor och såna som BARA pratar skit och OM de någon gång skulle ha något snällt att säga tiger de hellre än uttalar något som eventuellt skulle glädja en annan människa. Dessutom fattar jag inte att de har intresse och energi att engagera sig i allas förehavanden.

Hoppas jag snart hittar något annat.

Nu beter de sig dessutom som om jag ska vara evigt tacksam för att jag fått förlängt. Det är ju inte alls så att utan någon på den platsen hade de som jobbar där gått på knäna, för INGEN av dem vet hur man lägger in en extra växel...

tisdag 25 oktober 2011

så optimistiskt

Att jag skulle orka en vecka till? HA HA HA
Vilken optimist jag är ibland, 1½ dag sen var all energi slut
och tårarna har sprutat nästan hela kvällen.

Har skickat in en ansökan på ett nytt jobb :)
Kanske inte drömjobbet men dags att sätta fart och få liv
i arbetssökandet även om jag får förlängt ett tag till där jag är.
Just nu står jag inte ut (någonstans).

Efter den 21 december går vi mot ljusare tider igen.....

måndag 24 oktober 2011

Sömn

Tänk vad sömn kan göra mycket!
"Slösat" hela helgen på att bara sova, vila, sova.
Men var piggare än på mycket länge på jobb idag.
Skitmycket att göra och en väldig röra. Svårt att
hinna ikapp när jag inte får jobba mer än mina åtta
timmar. Och jobben formligen väller in samtidigt som
bossen kommer med nya arbetsuppgifter.

Har fått besked om att jag kommer att få förlängt
och chefen sa idag att han hoppades få "mig" beviljad året ut.
Anställningsstopp på företaget (men som sagt, det var det
när jag började med ju - ingen nyhet precis)

Förresten så är det bara två månader till julafton!
Gillar inte julen precis, men det är roligt att stressa
andra genom att säga så ;)

söndag 23 oktober 2011

VAL

Jag har ett val jag måste göra, göra det mycket snart.
Väljer jag inte har jag ändå gjort ett val och det är
ett som inte är populärt.

Största delen av helgen har gått åt till att sova i omgångar
har varit mer eller mindre "medvetslös" när jag tagit mig ur
sängen för att antigen gå på toa eller till köket för att dricka.

Nu kan jag nog klara en vecka till.

fredag 21 oktober 2011

Vilken skitdag!

Vilken förbannad katastrofal jädrans skitdag!!!!!!

:( :( :( :( :( :( :(

torsdag 20 oktober 2011

Jag behöver HELG!

Jäg behöver sova, sova en hel helg!

onsdag 19 oktober 2011

Surt sa räven!

Hade en förhoppning när jag var ung, och det var att jag aldrig skulle bli en sur och bitter kärring. Men det är precis det jag blivit!!! :(

Färgglad (?) : Jag ser rött när jag ser hur de håller på, och blir samtidigt alldeles svart i ögonen (Tror de verkligen inte att någon inte fattar eller märker?!)
Tacksam för bloggen så jag kan spy min gulgröna galla någonstans.

De har shar arbetsplats sidan om varandra men vi sitter i ett landskap. Så reser de sig båda samtidigt och går in i vars ett tyst rum och sen pratar de i telefon med varandra, avslutar samtidigt, går ut, ler mot varandra och sätter sig ner på sina platser igen.... Förmodligen är det jag som är barnsligast i det här sammanhanget som inte önskar dem lycka till med sin "smygförälskelse", för på något konstigt sätt är alltid allting mitt eget fel i alla andras ögon och själv är jag väl blind. Sur sa....

Jag har ont i munnen, riktigt ont i munnen. Läste om svamp och alla symtom (ska det vara ett p i det ordet?) stämmer. Det sticker, svider och bränner. Ont när jag äter och annars torr så jag knappt kan svälja eller prata om jag inte klunkar vatten med jämna mellanrum. Möjliga orsaker: felaktig kost - JA men om jag inte fått svamp i munnen de tidigare 47 åren (utom när jag ätit antibiotika) så varför just nu? Nästa orsak: Diabetes (jo jag är i stor riskzon där - men senaste sockerproven var ok) Tredje orsak: Cancer (skulle ju vara det förstås - där är jag inte lika snabb på att säga att eftersom jag inte fått det innan...) I vilket fall som helst så tänkte jag att jag går till apoteket och köper den där Myot... nåt som man skulle skölja munnen med. Så är det receptbelagt!!! Ja, säger de där, det är för att om man misstänker att man har svamp i munnen så är det VIKTIGT att gå till doktor för det akn finnas så många bakomliggande sjukdomar. Men JÖSSES!! Jag har verkligen inte TID att gå till doktorn NU! Försökte kolla igår vilka VC som har kvällsöppet men telefonkön till upplysningen var så lång och när jag inte kommit någon vart i systemet efter 15 min så gav jag upp.

Jag är spydig, arrogant och ilsken.

söndag 16 oktober 2011

Vad hände?

Har jag varit medvetslös de senast 17 åren??!!!

Jag har ALDRIG tidigare haft någon större nojja när det gäller min ålder.
Har alltid varit som jag varit, men nu plötsligt har jag världens panik!!!
Livet är skit och jag fattar INGENTING!!

47 år!!! Vad HÄNDE!!! Tror ju fortfarande att jag är någonstans mellan 25-30!!!
Helt ärligt! Plötsligt en dag vaknade jag och såg siffran 47, 47, FYRTIOSJUUUUU!!!

Röster inifrån, utifrån och från alla håll:
Det är du för gammal för,
men hallå - så kan du inte göra, tänk på hur gammal du är,
Han är för ung för dig,
Han kunde varit din son,
Han är yngre än ditt äldsta syskonbarn,
Tänk på hur gammal DU är och du inte ens en attraktivt kropp att locka med
Varför skulle någon av dem vilja ha dig du är ju FYRTIOSJU,
utbilda dig - ha ha ha, är inte det lite väl sent påkommet

Jag har tappat åldersperspektivet helt!
Hur lätt är det då att vända blickarna till rätt åldersgrupp?!
Jag ser ett par vackra ögon, eller ett vackert leende, eller någon som bara har "det" utan att jag kan sätta ord på det.

Vill inte vara den där kärringen som alla skrattar åt bakom ryggen, hon som tror hon är så ung och charmig. Som de unga killarna flörtar med för att sen göra ett skämt av.

Varför har jag en underutvecklad del av hjärnan och en som är så skarp att den fattar att den andra delen är defekt. Om jag nu är ett skämt till människa så borde jag inte ha fått förstånd till att förstå det. Hellre varit en lyckligt ovetande person....

För den delen har jag inte förmågan att älska någon, jag är bara kär i kärleken och applicerar den känslan på någon passande man :(
Jag tror verkligen inte att jag VET hur det är att älska en man som älskar mig tillbaka - hur sorgligt är nu det när jag är 47!!!!

Mitt liv är som den där mannen som skulle sy en kostym, men det bidde ingen kostym, det bidde en kavaj. Och när mannen kom och skulle hämta kavajen säger skräddaren att det bidde ingen kavaj, det bidde en väst. Och det bidde inte det utan något annat och till slut så bidde det ingenting.
Dit har jag nått - Jag bidde ingenting. (Jo, 47 år)

Min hjärna lurar mig och säger att jag är yngre, personbeviset säger 47, kroppen säger gravt rörelsehindrad pga fetma och svår värk förmodligen mår inte ens en 90-åring så (jag hör: men banta då istället för att gnälla så mycket)

Oförnuftet i mig talar: tugga, tugga, tugga till din grav!

Förnuftet säger: Det lättar snart, nu har du fått skriva av dig lite och låtit tårarna flöda, du kommer sova gott och imorgon blir det ljust igen.
FörT