Ännu en jobbig dag

Lite bakgrund till det jag nu kommer att berätta. Min bror har varit glad för att framföra sina kritiska åsikter över både det ena och det andra som jag och min (vår) syster gjort för vår mamma sedan pappa gick bort.
Tidigare i veckan bad jag honom (om hjälp) att kolla upp en sak och hade gjort en mall till honom där jag skrivit in vilka uppgifter vi behövde. Själv hade jag ringt ett bolag och förhört mig och jag bad honom sen att kolla upp ett par andra så att vi kunde göra en rättvis jämförelse. Vad gör han? Han ringer ETT bolag frågar bara två saker som för honom tydligen var det enda viktiga....

Dagen efter har vi kontakt och han berättar hur förträffligt han fixat allt och hur MYCKET jobb han lagt ner på detta (??? Vi pratades vid sent på kvällen så då kan han inte ha lagt ner någon tid och sen hade vi kontakt vid tio på förmiddagen dagen efter....). Jag frågar om han fyllt i mallen och tagit reda på de andra uppgifterna. Nej, men det behövs inte, men när jag kom hem skulle jag ringa honon så att han kunde berätta mer. Så när jag varit hos gyn ringer jag honom igen för att höra om vi ska åka till mamma gemensamt och visa upp förslaget. Nej, det passade inte honom och sen började han kritisera det jag gjort IGEN och till slut var jag så ledsen att jag sa åt honom att nu är jag så j-vla trött att alltid få höra kritik från dig och sen la jag på.

Sen har vi inte hörts. Så idag satt jag och ringde runt till en hel del andra företag inkl det som han ringt och förhörde mig om samtliga uppgifter. Sen skrev jag ner det i mallen och mailade över den och skrev samtidigt att det såg ut som om hans förslag var det för tillfället bästa (inte billigast men av en annan orsak ev bättre). Jag sa åt honom att han kunde presentera det själv för mamma.

Ikväll när jag var hos mamma så frågade jag om han varit där, det hade han inte. Men när jag sitter där och snackar med mamma på rummet ser vi att både han och hans fru kommer. Hans fru räcker fram handen och hälsar på mig samtidigt som min bror tar mamma i hand. Sen hälsar hans fru och mamma i hand och jag räcker fram min hand åt honom och säger hej. Då tittar han bara rakt fram och säger "Jag vet inte om jag vill hälsa på någon som beter sig som du". Snopet tar jag ner min hand och säger att "Det slipper du".

När de går så frågar de inte om jag vill ha skjuts hem (vi bor på samma gård). Även om mamma bor närmare nu så är det en bit till bussen och sen behöver jag ändå byta om jag inte vill gå en längre bit till. Inte för att jag skulle hem, men..........

Om han tror att jag tänker be om ursäkt för att ha lagt på luren i örat på honom, så tror han fel (möjligen kan jag gå med på att jag kunde sagt HEJDÅ innan jag tryckte av)

Hatar att vara osams med familjemedlemmar, men någonstans går väl ändå gränsen för vad jag ska tåla och att få luren i örat efter att ha kritiserat någon i sex månader (längre än så, men för just de här sakerna är det sex månader) är väl knappast något att bli så arg över att man sen inte ens kan hälsa....???

Nåja, nu slipper jag kanske att promenera på tider som passar honom. :-)