Tänk vad skönt det hade varit om man inte hade alla dessa negativa tankar. Det sägs att det går att arbeta bort, men jag vet verkligen inte hur!
Jag tycker att det mesta är fel eller känns fel. Hatar min kropp, avskyr min smutsiga och stökiga lägenhet, ledsen för att min mamma inte är det stöd hon alltid varit åt mig tidigare, orolig, arg och ledsen för att jag inte räcker till åt de som vill att jag ska finnas där, arg på mig själv för att jag inte kommer någon vart med någonting, orolig för det ekonomiska.
Nu har jag ev ytterligare ett jobb på gång. Av flera hundra sökande har de valt ut 20 som går vidare, sen ska de välja 20% av dessa för att anställa . De har kallat oss till informationsmöte en dag och två dagar senare är det urvalstest som ska göras. Redan nu funderar jag på om jag överhuvudtaget passar till tjänsten, om jag klarar av skifttjänstgöring och ett arbete där någon måste jobba årets alla dagar. Jag är i grund och botten en kontorsråtta som vill arbeta mån-fre, på samma bestämda tider. Vad är viktigast? Att få ett jobb vilket som helst eller att se till att få ett jobb man trivs med. Just nu är det att få ett jobb vilket som helst känns det som.
Jag tycker att det är jobbigt/hemskt att mest gå och hoppas på att livet ska ta slut (eller att man ska hjälpa det på traven) - någonstans innerst inne hoppas/tror jag på att det finns något mer att uppleva, att saker kommer att bli bättre, att jag blir gladare igen, att det finns en plats för mig och någon meningsfull uppgift för mig.
Under tiden försöker jag fortsätta andas och ta en stund i taget
Gott Nytt År!!!
10 år sedan
4 kommentarer:
Ett jobb just nu är nog det viktigaste - sedan kan du söka något annat när finanskrisen är över. Hjälper det inte med kuratorn denna gången, hon hjälpte dig så bra sist du var riktigt nere.
Tyvärr så har kuratorn inte haft samma effekt denna gången. Men förra gången kombinerade vi med antidepp-medicin och det har inte läkaren velat denna gång för hon har velat utesluta andra ev orsaker och jag orkar inte kämpa mot henne. Jag har ju redan fått "diagnos" för fett för att få hjälp eller hur den nu lyder. Av både henne och sjukgymnasten. (även om de inte sa just så)
Mamma ramlade igår igen när hon skulle gå upp för att gå på toaletten. Hon sa att hon varit yr under dagen. Hon skadade sig inte men hemtjänst sa att hon inte fick gå ur sängen själv utan hon fick kissa på sig och så la de två bindor i hennes trosor och en handduk under lakanet. Behövde hon bajsa skulle hon trycka på larmet. Jag orkar inte ens säga vad jag tycker
Nä, vad hemskt - hon kan inte vara där hemma själv. De måste fixa annat boende. Stackars din mamma.
Ett jobb är kanske viktigast nu, folk brukar säga att det är lättare att få ett annat jobb om man redan har ett men jag vet inte.
Jag jobbade skift ett tag just p.g av att det var det enda jobb som fanns men tyvrr trivdes jag inte något vidare... fast det gav en rejäl kick på kontot.
Men inte kan din mamma ha det så, de borde ju se till så att hon fick komma och bo i alla fall tillfälligt där hon kan få hjälp hela tiden.
Skicka en kommentar