Någonstans i biblen står det ungefär något om att man ser grandet i sin grannes öga men inte kamelen i sitt eget. Det stämmer säkert jättebra.
Mellan mina gråtattacker och tyck-synd-om-mig-stunder så inser jag att det som gör mig mest förbannad är att jag är förbannad för att andra inte gör sånt som jag själv inte gör. Om man ska åstadkomma någon förändring i sitt liv måste man vara aktivt deltagande själv.
Som jag upprepade gånger sagt till mina föräldar: Att inte göra något val är också att välja. Vill ni ha det som ni har det så kan inte jag tvinga er till något annat (boende).
Och så inser jag samtidigt
att min feta kropp är mitt ansvar, om inte JAG aktiv gör något åt den så blir den inte mindre
att min stökiga och smutsiga lägenhet inte blir ren och ordentlig om inte JAG sätter igång och städar den.
Och om jag inte gör detta, så har jag valt att ha det som jag har det.... End of story
Det hindrar mig inte från att ändå må dåligt och beklaga mig över min situation. Känner stor frustration över att jag faktiskt inte orkar (eller vill?) att ta itu med mitt liv
När jag har gjort något litet som att samla ihop hela veckans reklam och dagstidningar och lagt dem i återvinningskassen och gett katterna mat, spolat i diskvatten, ställt in den rendiskade i skåp och lådor, plockat av alla sängkläderna (eftersom en av katterna hoppade upp och spydde kaskader i sängen nyss) då har jag ont i kroppen och humöret går ner ytterligare för jag kommer ingen vart trots att jag åtminstone försökte lite!
Nu ska vi hämta hem pappa från sjukhuset och sen blir det en aktiv anti-framtidshandling - ska köpa godis................. Hoppas att det är varmt ute för jag sitter här inne och FRYSER
Gott Nytt År!!!
10 år sedan
7 kommentarer:
Vad kan man säga som på något som helst sätt kan hjälpa??
För att förändra något måste man först hitta den där riktiga viljan och orken att göra det - ibland finns den inte där trots att man förnuftsmässigt vet att det vore bra. Kan bara jämföra med när jag slutade röka, fick försöka tusen gånger innan det gick och då visste jag ju hela tiden att det var viktigt och bättre för mig. Just nu vet jag att jag borde motionera mer men jag orkar inte ta tag i det riktigt. Alltid är det något.
Det är jättevårt.
Mår man inte bra, vet man att man får ont om man gör något så undviker man det, sen hamnar man där i den onda cirkelen och det är inte lätt att ta sig ur den.
Det är inte lätt att bryta en cirkel man är inne i och vant sig med.
Att finna motivationen är djävulskt svårt.
man måste hitta ett mål och att hitta det är inte det lättaste.
Men jag önskar dig allt gott trots det är tufft just nu.
Kimmie, Nena och Annica: Tack för snälla ord och er förståelse.
Hej, tänkte att jag skulle ringa men sen sprang klockan iväg och jag tänkte att det kanske var för sent. Hoppas du mår bättre idag.
Så saker som Du skriver om är verkligen tuffa saker!
Det är så lätt att säga för andra gör si och så men när man står där och ska ta tag i saker, ja då är det jädrigt tufft
Hur hittar man sen rätt ställe att börja på när många saker sa tas tag i?
Vette tusan blir mitt svar men på något sätt ska det gå. Så måste man tänka!
Sköt om Dig där söderöver!!!
Hossan: Tack Turtlan!
Skicka en kommentar