Gnällig och besvärlig

Sämre än någonsin idag (nu låter jag som min pappa) nåja, jag mår sämre än igår då.
Det spränger i ryggen och i benen särskilt från knäna och längs med skenbenens utsidor.
Humöret är riktigt i botten och det i sig är nog värst, för så länge man kan hålla humöret i schack så fungerar dagen någorlunda trots ont.

Jag vill ha hjälp med min värk! Jag vill ha en diagnos så jag VET vad som är fel med mig, för något är det helt uppenbart även om jag nästan börjar tro att jag måste vara hypokondriker när de gör undersökning efter undersökning och inte hittar någonting......

Ja, alla underökningar är inte relaterade till min värk, men är andra problem i kroppen, som gastroskopin som inte visade på något sa läkaren och några veckor senare fick jag brev från henne där hon skrev om gastroskopin att "den visade på en lätt ospecifik inflammation men i övrigt utan anmärkning" - hur ska man tolka det då? Jag uppfattar det som om det är något man ska skita i, eller är det denna lätta ospecifika inflammation som gett mig svåra magsmärtor? (som jag tack och lov inte har längre)

Har ont så in i bomben i kroppen (mina leder ? och muskler? ) och VEM vill hitta på något sådant? Dessutom är jag inte den person som springer till läkaren titt som tätt. (Jo, nu ja, när jag äntligen bestämt mig för att ta tag i det hela) Men låter man som jag saker samla sig på hög för att man tror att det ska försvinna och gå över av sig själv så är det kanske svårt att komma tillrätta med allt när man väl försöker?

Fast det var många år sedan de "konstaterade" att jag hade "någon" form av reumatism men att hon inte ville/kunde sätta någon säker diagnos på vilken sort jag har. Det gick bara att utesluta ledgångsreumatism vilket jag skulle vara tacksam för enligt reumatologen. När jag nämnde detta för den läkare jag går hos nu såg hon VÄLDIGT skeptisk ut. JAG HATAR ATT HA ONT OCH ATT DE INTE VERKAR TRO MIG!!!!!

Som jag sagt innan så verkar alla vilja ha det till att det är min övervikt som åstadkommer allt det onda - och kanske har de rätt, jag vet inte längre. Jag vet bara att jag blir argare, ledsnare och mer deprimerad och då tuggar jag ännu mer = omöjligt att gå ner i vikt. När någon säger att NU måste du banta, då går jag direkt därifrån och köper något smaskigt att äta - ja, jag vet, löjligt och det blir jag själv som får ta bestraffningen med min kropp (för en liten stunds njutning av det jag åt)

Varför finns det inga värktabletter som hjälper mig? Är det för att jag inte har ont utan bara inbillar mig att jag har ont? Jag skulle vilja ge min värk till dem som säger eller tänker så. Sen vill jag se på hur de ska försöka vända sig i sängen när det gör så ont att man biter ihop för att inte skrika rätt ut.

Usch jag vill verkligen inte leva så här!!!!!!!!!