torsdag 5 februari 2009

En promille

Jodå, det blev faktiskt promenad och den tog trettio minuter precis om jag trodde.
Lite blev gjort hos mina föräldrar men det känns som en promille av allt som måste/borde göras. Mamma är ledsen och gråter mest hela tiden och det gör ont i själen. Tror att hon trivdes så bra med service på sjukhuset, att det var tryggt och att hon fick vara i fokus för omväxlings skull. Nu är det pappa, pappa, pappa hela tiden. Han är SÅÅÅÅ sjuk och hon får inte ens sitta och prata i telefon hur länge hon vill utan att han kommer och säger till henne att lägga på för att han mår såååå dåligt. Situationen är ohållbar, både för dem och för oss. Vi får väl se, hur vi ska kunna tackla det här.

Vi fick slängt fyra banankartonger med gammal "skit" från vinden. Från en av garderoberna blev det en hel sopsäck med gamla slitna handdukar att slänga och sen fick vi lämnat in en säck med kläder till Emmaus. Vi kastade en byrå som mest stod i vägen (men mamma var lite emot det - men accepterade till slut) Den VAR trasig!

Frågade mamma om hon inte ville att vi skulle hjälpa till att sortera ut och om hon var ledsen för att vi slängt något som hon ville behålla? Men hon sa nej och att hon inte visste varför hon var ledsen, bara att hon inte trivdes längre. Förklarade att allt jag gör, gör jag för att HJÄLPA dem och att jag bara vill deras bästa och det sa hon att hon visste och att hon blev ledsen på sig själv för att hon blev ledsen...... Mitt eget humör är inte det bästa just nu heller.

Ibland är min mamma hopplös när det gäller prylar, hon säger att hon vill sortera ut, få i ordning och slänga, men när man är där och ska hjälpa till så ska man inte slänga den och inte den och inte det och DEN måste hon behålla och DET kan hon komma att behöva. Så av flera hyllor med hennes kläder var det bara fem plagg som vi kunde (fick) sortera bort. Det känns inte lönt att lägga ner så mycket arbete och få så lite uträttat.....

Kan tillägga att jag älskar min mamma väldigt mycket. Vi har alltid varit bästa vänner och kunnat prata om allt. Hon vet att jag tycker att hon hamstrar för mycket och ska de sälja och kunna flytta till ett vårdboende (om det finns något ledigt) så MÅSTE de göra sig av med RÄTT mycket.

1 kommentar:

Kimmie sa...

Inte lätt att bli gammal och inte lätt att se föräldrarna bli gamla heller.
Ni gör rätt och det vet din mamma - men hon har det väl rätt jobbigt just nu hon också.