Maler och älter allt möjligt! Samtidigt tycker jag inte att jag har någon större anledning till att må så psykiskt dåligt. Tänker på alla omkring mig som har det så mycket sämre och som verkligen har något att vara ledsna, arga eller rädda för, då skäms jag (inte för att det hjälper varken dem eller mig).
Förstår inte hur jag ska få ordning på mitt liv eller om det är meningen att det ska vara så här?
Då vill jag nog inte vara med längre! Fast det måste man väl ändå....?
Det största problemet är väl att jag har för mycket tid att tänka på!!!
Gott Nytt År!!!
10 år sedan
4 kommentarer:
Visst är det bra att ha kontakt med tankar, känslor och funderingar. Och att reflektera över sitt liv och hur man vill ha det, men det kan säkert bli för mycket av det också. Jag är likadan, ältar allt som öht. går att älta. Men jag tror att om man har någon att bolla tankar med så känns det lättare och man kan få nya infallsvinklar. För mig fungerar det bra med min psykolog, och min boendestödjare. Visst jag pratar med vänner också, men dom vill man ju inte "slita ut" med sitt ältande. Bloggandet är också ett bra sätt att få ur sig frågor, tankar, funderingar och bekymmer tycker jag. Acceptans är också något som hjälpt mig en bra bit på väg. Ett boktips (om du inte redan har läst den) Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver (Finns på Adlibris bl.a. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127026825)
Håller tummarna för dig och för att det snart känns mycket bättre. Och att du får klarhet i vad du vill med ditt liv. Och var du ska börja nysta, för det är väl det som är det stora problemet oftast, att man inte riktigt vet i vilken ände man ska börja för att förändra det man vill förändra.
Många varma kramar och tankar till dig!
Tack för dina vänliga ord! Tackar även för boktipset, den har jag inte läst så det ska jag se till att göra - tycker om att läsa och är det något som kan hjälpa mig till acceptans och/eller förståelse är det ännu bättre :-)
Gick för flera år sedan hos en kurator och det hjälpte mig mycket, säkert dags att återuppta den kontakten! Det är precis som du säger man vill inte slita ut sina vänner med allt ältande.
Ibland hittar man inte ens en tråd att börja nysta i.
Kramar till dig med!
Det är jättebra att skriva av sig! Det hjälper!!! Så kände jag i alla fall i jobbiga perioder!
En bra ventil och tänk vad såna här små kommentarer värmde när de kom!
Även nu när livet känns så bra så vill jag fortsätta blogga och läsa bloggar då det tillför så mycket känner jag!
Skriv på!
Kram!
Ja, precis så är det! Tack Turtlan!
Skicka en kommentar