Vad vill jag?

Igår hos kompis M beklagade jag mig över rastlösheten och oron över ekonomin så här när man går arbetslös. NÄR får jag jobb nästa gång dröjer det bara en vecka eller ska jag gå utan jobb i flera månader? Kanske år som många andra? Då fick jag höra att jag alltid beklagar mig oavsett vilken situation jag befinner mig i. Arbetar jag så är jag för trött för att umgås, det är fel på vissa kollegor, jag har ont i kroppen. Är jag arbetslös så är jag för orolig för att ta mig för något, rastlös och deprimerad. Jaha - jag är visst en riktigt kul prick!

Fick frågan varför jag inte njöt av min ledighet och gjorde något vettigt av den. Nu är det inte precis SÅ jag ser på min arbetslöshet - som någon form av LEDIGHET. När jag är arbetslös känner jag mig ALDRIG fri, tycker hela tiden att jag kanske kunde göra något MER för att snabbt få nytt jobb. Och skulle jag få för mig att göra något annat, så känner jag mig stressad över att jag inte söker jobb 24 timmar om dygnet. Trots att jag lägger ner åtskilliga timmar varje dag, sju dagar i veckan, så känns det som att det finns ingen tid som är MIN längre.

Tycker det är en vettig sysselsättning att söka jobb när man är arbetslös, men jag inser att jag samtidigt skulle kunna "passa på" att göra saker här hemma eller med min hälsa som förbättrade min energi och levnadsstandard. Och det var kanske det personen menade.

Det stämmer att jag är trött ALLTID!
Och att jag gnäller mycket och alltid har ont.....!
Nej, jag är nog verkligen ingen kul att umgås med!

(Men varför envisas de då med att vilja träffa mig??!!)

Tacka vet jag min vän Kimmie - hon känner mig utan och innan och av henne blir jag alltid accepterad hur jag än är och mår!!!