Nostalgi eller tragedi?

Skulle lagt mig för en bra stund sen, inte för att klockan är mycket nu heller men jag kom att tänka på en sak som har med mig, förälskelse, pojkar och män att göra.

När jag var elva år och några månader, nyss fått min mens (det visste jag inte just då). Hade vi besök av en familj med sex barn. Den äldste sonen var 16 år och otroligt söt, ljust lockigt hår och fina blå ögon och jag blev kär vid först ögonkastet. Jag lekte med hans mindre syskon hela dagen och bar runt på dem och lekt häst och hade dem på ryggen. Försökte naturligtvis vara i hans närhet så mycket som möjligt och på en elvaårings vis visa hur mycket jag tyckte om honom. Hade sett honom någon tidigare men det här var första gången de var hemma hos oss och vi hade jättestor tomt som angränsade till skog och bäck. Fick en puss på munnen av honom när de skulle åka. Det var sista gången jag såg honom, han tog en överdos och hängde sig på sin farmors vind.

När jag var tretton år jobbade jag under sommarlovet som barnflicka i en familj i en stad 30 mil hemifrån. Där mötte jag en dag en rese-evangelist från ett annat land, han hade svart hår och bruna fina ögon. Han var trettio år, gift och hade tre barn. När jag var tretton såg jag inte alls ut som en trettonåring, de flesta trodde att jag var 17-18 år och många trodde att barnet som låg i vagnen var min egen. Många gamla tanter förfasade sig över att jag var så ung och någon sa, du som inte är mer än 18 ska väl inte redan ha skaffat barn, jag svarade dem "Jag är 13 och det är inte mitt barn". Tillbaka till mannen som visade mig intresse och som jag blev fascinerad av och lite småförälskad i. Det blev en sommar med tumult eftersom familjen jag bodde hos inte ville låte mig träffa någon som var så mycket äldre. Så jag fick smita mig ut den morgonen när han skulle resa från Sverige. Jag fick en kyss på tåget (sen sa konduktören åt mig att gå av) vi lovade att skriva till varandra. Ett bra tag senare fick jag ett brev från hans far, där han skrev att hans son fått en vägg över sig vid en byggnadsinspektion och avlidit.

När jag var 14 mötte jag en kille som var 17, nästan 18 det var hemma hos en tjejkompis till mig, hans kompis hade varit samman med min kompis. Efter lite kramar och kel i soffan frågade han om han fick kyssa mig och jag sa, ja, om du spottar ut snuset, då gick han ut och gjorde det och kom tillbaka och vi kysstes och jag var förälskad igen. Trodde fullt och fast att jag skulle komma till att träffa denna goa kille många gånger, men han blev påkörd av en lastbil en dag när han var på väg hem.

Efter dessa tre händelser trodde jag på allvar att om jag kysste någon (och inget mer hände än kyssar) skulle denne pojke/man ganska snart dö.