Orolig

Den senaste tiden har jag varit så orolig. Allt som händer runt om i världen och allt som händer i min närhet. Jag står inte ut med ovissheten, står inte ut med att inte veta hur länge till som jag ska klara det ekonomiskt, står inte ut med värken, står inte ut med att inte räcka till, står inte ut med att inte stå ut.

Så många som blir varslade varje dag! Allt prat om att denna ekonomiska kris kommer att bli den värsta i historien (eller värre än den på 30-talet i alla fall).

Jobbet som jag berättade om i förra inlägget, känns som ett helt fel jobb i dessa tider, för de sysslar med folks pengar och ekonomi, och sådana företag kommer väl att dö ett efter ett i de här dystra tiderna eller? Sen känns det inte som om jag skulle passa in egentligen, strikt klädkodex (inbillar jag mig) och företaget ligger mitt i city, bland de andra "snobbföretagen".

Ska jag försöka sälja min lägenhet nu, så att jag blir av med alla lån, men sen måste jag ha någon annanstans att bo och jag kan nog inte bo billigare än jag gör här.

Jag måste gå ner massor i vikt NU, både för att det är bra för hälsan men även för att det ökar möjligheterna på arbetsmarkanden (har iofs inte haft problem med någon än). Allt jag vill är att äta och helst choklad.

Jag ORKAR inte kämpa längre! (Och med tanke på kommande förvärringar i alla sammanhang enl ovan så har den riktiga kampen inte ens börjat) Kan jag inte bara få lägga mig ner och DÖ?!

Vet ni vad? Det är tisdag idag och jag har vrålont på alla vanliga ställen samt även i höger axel/arm och det gör ont när jag rör mig. (legat konstigt?)

Idag är det alltså pestigare än vanligt och tyvärr alltför många dystra tankar som får tårarna att trilla och magen att krampa.

Imorgon är en annan dag, var det någon som sjöng...........