onsdag 25 mars 2009

Jätteorolig och mycket ledsen!

Min mamma har ramlat på sjukhuset och slagit i huvudet, det har tydligen hänt nu någon gång på eftermiddagen och hon är inte kontaktbar. (Jag var där med lillasyster vid halv ett och då var det relativt ok, vi väntade fortfarande besked om röntgen visat något) Min bror var där ute vid fem men blev först inte insläppt och fick inte heller veta vad som hänt. Men han sa att han bara skulle in och se henne. Men han fick inte heller någon kontakt. Tydligen ser det inte alls bra ut. Jag hoppas och ber för att hon ska klara sig och återfå medvetandet. Hellre en förvirrad mamma än ingen mamma alls!

Ringer man ut får man inte prata med någon utan de säger att de håller på att jobba med henne.

Jag vill inte förlora henne! Snälla, låt henne få leva lite till!!!

8 kommentarer:

Kimmie sa...

Hossan: Jag kan inte göra ett skit fast jag så gärna vill, det jag kan göra är att förstå - jag förstår hur du känner! Behöver du mig så ring när som helst, lämnar mobilen på inatt om du behöver mig, så kan sonen sova oavsett.

Turtlan sa...

Ni ska inte ta och åka dit då? Du & Din bror tex.

När någon är svårt sjuk så är det en självklarhet för mig att anhöriga är där!
Ni är säkert välkomna, svårt tro annat oavsett tid på dygnet.

Eller ring och få något besked!

Tänker på Dig!!!

Hossan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hossan sa...

Kimmie: Tack! Bara att veta att du om någon förstår och att du finns där är mer än nog.

Turtlan: Tack! När jag ringde dit kunde jag inte få något besked för det fanns ingen som kunde prata med mig och hon som svarade hörde tydligen inte till den avdelningen och fick inget säga, mer än att tillgänglig personal var där och jobbade med henne. Borde de inte be oss vara där om de visste att det var slutet?

-Nena- sa...

Önskar att jag kunde skriva något som kunde hjälpa men det är svårt...
Ni finns i mina tankar.

Stor kram!

Turtlan sa...

För mig är det självklart ringa anhöriga, tala om läget och säga att de kan och får komma oavsett tid på dygnet!
Är det mycket allvarligt så säger jag att de ska komma så de klart förstår vad som gäller för ibland kanske den anhöriga inte riktigt tar till sig vad man säger helt förståeligt så då gäller det att vara rak och tydlig!

Sen att de har möjlighet göra ett val om de kan komma dit eller inte. Ibland är det ju av förklarliga skäl svårt ta sig snabbt till ett sjukhus som kan ligga långt bort men då berättar man självklart vad man vet alternativt ber doktorn ringa och pratat med den anhörige.

Information är A & O! Men svårt....

Kram!

Hossan sa...

I dessa stunder är det viktigt med en vän som Kimmie och även mina bloggvänners kommentarer, råd och tröstande ord betyder massor!

Hossan sa...

Och så skulle jag avsluta förra kommentaren med att säga TACK för att ni också finns!!!!