Sjukhusbesöket

Oroligt och nervöst att inte veta vad som väntar. Men när vi kommer hinner vi gå in och säga hej, ser att hon ligger där i sängen men att hon har ont. Personalen ber oss att vänta i dagrummet för de skulle göra något precis när vi kom.

Så vi sitter där och väntar, när en manlig sjuksköterska kommer in och säger att mamma har en kraftig urinvägsinfektion och att hoon hade 750 ml urin i blåsan så de hade satt kateter på henne. De skulle påbörja antibiotikabehandling.

Sen får vi komma in och då sitter mamma i en fåtölj, har väldigt ont, men det går att prata med henne och få svar. Får av personalen veta att det inte var någon blödning i hjärnan som de först befarat. SKÖNT!!! Men att en bit av höftbenet hade gått av men att det var något som ska självläka och under tiden får hon morfin, för tydligen hade även muskelfästen lossnat men att det också var något som fixade sig med tiden. Ja, inte vet jag. De hade äntligen satt dropp på henne så att hon får i sig någon näring. Hon mår illa och klagar över smärtor i magen, men den röntgen visade inte något. När jag frågade läkaren om denna röntgen uteslöt cancer i magen så svarade han ja, inget utan på magen, lungorna eller i bröstkorgen. Men invändigt då? Han säger att min mamma enligt deras anteckningar nyligen gått igenom en gastroskopi och att den visade på irriterad maghinna och att hon fick medicin för det. Han kunde väl säga - Nej hon har inte cancer, ett sånt här svar lämnar ju öppet för egna tolkningar. (Även om jag först kände mig lugn när de sa att det inte syntes något på den röntgen)

Och även om jag inte frågade om det var någon direkt fara för hennes liv i nuläget så kändes det väl inte direkt så. Allt var så osäkert och stirrigt igår och inte ens sjukhuspersonalen vågade sig på någon bedömning känns det som.

Trots allt så hade jag känslan med mig när jag gick att detta var kanske sista gången jag såg henne. Kanske för att jag nu inser att det som verkar ok i ena minuten kan vara helt förändrat i nästa....

Jag är helt slut av alla känslor som rumsterat i kroppen. Väldigt ont i halsen och kan knappt svälja utan att grimasera. Som om inte det var nog så ringde lillasyster helt uppriven för de på fk skickat brev där de skrev att de övervägde att avslå hennes ansökan eftersom de papper som inkom inte var skäl till sjukskrivning eller något sådan. De ÄR inte kloka på den instansen!!!!